Balsam för kropp och själ

Vi har hamnat på en Marina med helt annorlunda energier. Det går inte att uttrycka med andra ord. Den är vänlig och mottagande, lugn, inte full med turister (hmmmm, det är väl vad vi är!). Den är öppen och behaglig och vinterplatsen vi har blivit tilldelade och som vi ska flytta till någon dag, känns mycket bra. Med andra ord, vi är vid gott mod och vad som händer sedan ligger helt öppet!

Nu finns det dock inget mer att skriva om!

Snipp snapp snut så är sagan slut

Ja, det är med sorg i hjärtat jag behöver tala om att igår förmiddag bröts ena masten masten av! Vi hade änglavakt och fick hjälp. Det var helt hemskt! Vi ligger i en lyxig marina just nu.Vidare ord kanske kommer senare...

Lite rastlöshet...

Då kan jag passa på att beskriva hamnens ölbryggeri som ligger helt nära oss. Vi var där igår eftermiddag för att få lite sötvatten i en femliters dunk. Den här hamnen är inte direkt en gästhamn. Vi har inte hittat något ställe där man enkelt kan tanka vatten. Toalett, dusch och tvättmaskiner finns på långt gångavstånd och de stänger på natten, samt kostar. Alltså måste vi bara tömma toaletten här i hamnen. Fast som så är vattnet ändå inte särskilt rent plus att det byts ut regelbundet.

I vår hamnavgift ingår förresten både turistavgift samt vattenavgift (för slitage på vattnet)

Nu ska jag återgå till ölen, njami njami:

Vi beställde varsin ”Kaptens Daughter” lite lagom mörkt öl, perfekt. Lokalen har högt i tak med små och stora bord. Bakom en skärm finns själva bryggeriet med sina enorma rostfria tankar som vi tidigare sett genom fönster. Mysig stämning, det var ju söndag igår. Vid samma bord satt ett något yngre par från Amsterdam som ö-luffade. Kvinnan hade en Fjällräven-väska vilket var bra som inledning på samtal. Det finns en affär i Amsterdam som bara säljer just Fjällrävens artiklar. Inte bara Ikea sprider sina tentakler i världen. Mannen hade vandrat på Sörmlandsleden. Detta är ju ett av sådana tillfällen som är det positiva med att hamna på olika ställen: att möta människor av alla de slag.

Är väntan klar nu?

I fem nätter och dagar har vi väntat. I går kväll och i natt lämnade tre av de stora fiskebåtarna. Nu är det högvatten och om nästan tolv timmar ska vi ta oss iväg är det tänkt. Mycket ska stämma: hyfsat högvatten så vi kommer upp på kajen för att ta loss alla tampar (som är extra många för att Tossan ska följa med tidvattnet på dess färd upp och ner). Strömmarna ska vara rätt och så vinden förstås. Jag är jättenervös. Något annat tillfälle finns nämligen inte inom de närmsta två veckorna, enligt väderprognoserna. Vi kommer gå för motor till närmaste slussen, en cirka fyra timmar...i mörkret igen...

Vi ska till Lelystad, en alldeles ”ny” stad som ligger på nyvunnen mark från havet. 77.000 invånare. Där ska Tossan ligga till i vår! Ja, kaptenen har insett att vi kommer inte längre den här säsongen!!! Bara att acceptera vädrets suveräna makt.

Egentligen är det helt otroligt. Första dagen vi låg här stannade en man (med häftiga solglasögon) och berättar att han sett oss i Vlieland där vi låg för ankar. Då kunde han inte prata med oss förstås. Och så ser han oss här i Harlingen. Han erbjuder oss vinterplats på en väns marina i Lelystad. Så där bara rakt upp och ner. Det är nämligen smockat med båtar överallt och det är tämligen omöjligt att ens få plats några nätter. Så vänligt är livet mot oss!

Nu blev det ännu roligare!

Ja, nu är vi omgivna av sex stora båtar och en hög kaj, bara så roligt. Kan inte låta bli att skratta åt hela situationen. Vad sjutton menas???

Träna tillit

Oväntat besök! Plötsligt bara kommer två monster in i vår lilla bur. Hamnkaptenen hade redan tidigare nämnt att det skulle komma in räktrålare men jistanes....vi var helt oförberedda. Lika bra att tolka positivt: de kommer täcka för lite mer av lördagsvinden... kan inte annat än fnissa åt hela situationen.

Morgongymnastik?

Livet är evigt föränderligt. I går morse hade det regnat och då gymnastiserade jag genom att skrapa och torka regnvatten. Inte så effektiv träning som på Korpen och definitivt inte lämpligt för ryggen. Idag var det torrt på däck.

Vi är lite som i en bur. De timmar vi inte kommer upp på däck (många) går jag lite fram och tillbaka på däck. Vindarna blåser och vi ser en massa Kites (alltså en sorts vindsurf på platta som fötterna sitter fast på plus ett sorts segel uppe i luften som drar) på andra sidan vallen. I går eftermiddag gick där och kunde se med vilken fart det går och hur särskilt en av dem kom upp i luften en lång stund. Onekligen bara något för de starka grabbarna.

Så här ligger vi när det nästan är fullt högvatten. Peter fixar och donar för att ge masterna högsta stöd och har alla linor i bruk inför lördagen. Själva väderleks rapporterna växlar men vi hoppas kunna segla iväg på måndag. Målet är Lelystad. Kanske går det i ett svep eller två eller tre. Vi får se.

Upp och ner med tidvattnet

Idag startade vi kl 7 och kom fram till Harlingen redan vid tolvtiden. Vi ligger längst in i en del av hamnen som nästan är som en museihamn, utan flytbrygga. Just nu ser det ut så här och vi kommer inte i land.

Vid halv tio tiden ikväll är det som lägst och då kommer Peter se om han fixat rätt med alla tampar. Nu ska det bli skönt att sova. Peter får sätta väckarklocka för att i natt kolla vid halvtre tiden att allt står rätt till. Sicket ett besvär detta med tidvatten.  Just nu kl åtta på kvällen ska vattnet fortfarande ner en halv meter.

Vi har ännu inte pratat med hamnkaptenen men vet att vi får stanna här för att rida ut det dåliga vädret. Jag har sett att på andra sidan om ett högt promenadstråk finns en stor mataffär. Yippiii! Då finns där färska grönsaker och frukt att köpa. Fattas bara att finna tvättmaskin och duschar.  Vattnet i hamnen är Smutsigt!!! Så vi kan tömma toan hur som helst utan dåligt samvete. 😱

Ny förflyttning...

Ja, i morgon bitti måste vi flytta vidare, en kort sträcka, dvs en 22-25 sjömil, till annan hamn där vi kommer vara skyddade för vindarna som bara ökar och ökar. Det är en stor hamn med bred infart. Där kommer vi bli ett bra tag antagligen. Det syns ingen synbar förbättring på vädret inom de närmaste veckorna.

Vi var iland idag. Hyrde cyklar som vi vinglade iväg på bland en hel drös med cyklande turister till det lilla samhället med ganska stor mataffär och massor med folk. Bara att atänga av allt oväsen och koncentrera sig på handlingen. Jaha....sen åt vi wraps med lax i hamnrestaurangen, fyllde våra dunkar med vatten och blev tillbaka skjutsade vilket var mycket otäckt i de stora vågorna. För att inte tala om hur det var att ta sig ombord. Det går ju egentligen inte att beskriva och behövs inte heller. Segelbloggar ska vara trevliga och beskriva allt intressant man är med om.

Natten som strax börjar kommer dock inte vara intressant (hmmmm...) så den ska jag inte skriva om alls.

I morgon kväll kommer jag dock kunna berätta var vi ligger. Nu är hjärnan något förvirrad! Men jag ser just på Google Maps att det heter Harlingen.

Ligga för ankar

Underbart att vakna en morgon med sol och bara svaga vindar. Tossan dryper av all dagg som ger en portion av morgongymnastik genom att vi torkar bort här och var. Här i Vlieland är luften mycket renare än i Borkum där det en dag till och med var klumpar med kolpulver här och var på däck! Tidvattenströmmen gör att det porlar så fint mot skroven. Ankarkätting och rep har klätt sig i gröna peruker, alltså långa alger som ser så friska ut. Ingen smuts i det här vattnet. Peter sitter och försöker förstå hur strömmarna egentligen uppför sig. Specialappen visar gröna och gula pilar som vänder hit och dit. När vi, vilken vecka som helst, fortsätter vår resa är det tänkt att vi ska gå lite ”innerväg” som visserligen är lite längre men som gör att vi inte behöver gå ut på stora havet förrän efter Den Helder. Då gäller det att välja rätt tidpunkt. Ja, nåt i den stilen.
Här kommer en bild jag tog på fin skuta som lagt sig bortom oss och som när vattnet sjönk undan hamnade på bar botten och några personer vandrade omkring ”på land”.

Lite mera tidvatten

Nu är vi i Vlieland i Nederländerna, dessa mystiska öar , vars vatten som ser ut som stort hav men som sedan uppenbarar sandbankar där folk kan promenera. Här ankrar vi, på en perfekt plats där vattnet aldrig går under vårt minimimått =En meter.

Vi har bättre internet så nu kommer bilder från Borkum:

Återkommer när jag sovit ordentligt!

Smockfull hamn

Igår bara vällde det in båtar, både med segel och stora motorbåtar. Semestertider är den största orsaken och svårt väder ute på Nordsjön en annan orsak. Vi hörde av en hamnvakt lite längre bort att det hade kommit in tre av de tuffare grabbarna som hade sagt att det var jättejobbigt därute! Hon (hamnvakten) menade att om unga starka grabbar tycket det var tufft, ja, då måste det ha varit mycket svårt. Överallt ligger båtar på rad utanför varandra. Idag är det dock lite lugnare.

Uppkopplingen är fortsatt trög så det blir inga bilder. Har plåtat av tidvattnets fart upp och ner, två och en halv meters skillnad, två gånger per dygn. Man behöver veta när det är dags att segla iväg så man har strömmen med sig. För oss blir det i morgon vid tolvtiden. En kort liten snutt, dvs  cirka 80 sjömil. Lätt som en plätt! Hamnen dit vi ska är full men de säger att vi kan ankra på bra sätt strax utanför. Så då får vi använda Maya (roddbåten) lite mer. Plus att vi kommer spara pengar eftersom man tar betalt per kvadratmeter i den här hamnen (ovanligt). Tusen kronor skulle det bli för oss per natt. Huanamejan!!!

Igår tog vi buss till Lidl som låg utanför samhället så vi slapp åka in till centrum. En hel eftermiddag gick åt. Tyvärr fast det ingen torkad frukt eller nötter. Däremot massor med dricka av alla de slag. Det som gladde mig mest var druvjos (alltså inte vin). Tyvärr fanns ju en viss begränsning för hur mycket vi orkade bära. 

Det fanns ingen bankomat inom räckhåll. (Hamnkaptenen vill ha betalt i kontanter). Peter hittade dock en ung man som erbjöd sig att köra fram och tillbaka till stadens centrum medan jag började vandra utmed alla hyllor för att inte glömma något som inte stod på matlistan. När vi sedan stod i kassakön hamnade nämnde man just bredvid oss och jag kunde tacka honom för att han förbarmat sig över maken. Det hade varit olidligt långt att gå, särskilt i foppatofflor!