Tidvatten

Synnerligen intressant detta med tidvatten. Vi ligger vid avancerad flytbrygga och åker upp och ner utan att märka någonting. Bara när vi ska iland ser vi att ”uppgången” är mer eller mindre brant. Och går vi utefter lägre delen av bryggorna med mindre båtar så finns där massor med ostronskal som breder ut sig på kajväggarna. När det sedan är högvatten försvinner de totalt. Detta är alltså den trevliga delen med tidvatten.

Det otrevliga kommer när man ska segla ut eller in i hamnen samt åt vilket håll man ska vidare; åt Tyskland eller till Holland. När vi ska fara iväg, natten mellan torsdag och fredag blir det vid tolvtiden då det är högvatten med strömmar åt ”rätt” håll.

Vi ligger här i hamnen på nåder. Hamnkaptenen är inte glad åt vår närvaro vilket skapar ett stressmoment. Andra stressmoment är att reparera saker med vatten under. Bara så lätt att tappa skruvar eller annat viktigt. Särskilt när det blåser och blåser. Det bara får inte hända!

Igår kväll pratade vi en med ett par från Holl and som har bott på sin båt i 24 år!!! Deras hemmahamn är Amsterdam. Roligt att höra om så många olika sätt man kan leva sina liv.

Autopiloten har haft det svårt och nu när Peter reparerar upptäcker han underliggande orsaker som också måste repareras!

Vi bara behöver/måste segla iväg i övermorgon ty då är det bra vindar att komma en bit till. Sen blir det knepigt, synnerligen tokig situation.  Den bästa hamnen vi hittade hade för smal infart, bara tio meter. Två andra väntar vi svar från. Vart vi än kommer måste vi sedan stanna MÅNGA dagar, suck. Men vem har trott att det bara ska vara enkelt att vara på havet?Bäst att avsluta nu.

Hurra för tysk ”ordentlighet”

Vi seglade över två stora farleder på väg mot Borkum som har hamn där vi kunde ligga. Lite bråttom hade vi men vinden var svag och vände sedan dessutom. Tidvattenströmmar är svåra och skulle gå åt fel håll! Nåt i den stilen. Jag orkar helt enkelt inte beskriva detta bättre just nu!

Tillbaka till den tyska ordentligheten: vi seglade inte i rät vinkel över trafikleden!!! De ringde upp oss och påpekade att vi måste svänga åt babord....orkar inte dra alla detaljer eftersom vårt internet är kasst och särskilt min mobil vars uppkoppling inte alls fungerar. Använder nu Peters mobils lilla pluttdata. Så det blir nog glest bloggande hädanefter.

I alla fall kom den tyska kustpolisen och bogserade oss ut ur leden och massor med sjömil till och sedan kom räddningsbåt från Borkum och bogserade in oss i säker hamn!

Som ”tur var” hade vi fel på både ett centerbord och på autopiloten Styrbjörn så vi satt och handstyrde vilket är fruktansvärt tröttsamt! Som avslut kan jag bara konstatera att vi hade änglavakt som fixade hela scenariet. Vi hade ju seglat fyra nätter på raken och det är inte nådigt för våra stackars kroppar.

Sopor Gråvatten Toalett

Fantastisk stilla morgon, tyst! Väldigt tyst och skönt....ända tills jag börjar torka bort daggen på däck. Nästan lika mycket vatten som om det regnat. Väntar på att maneterna ska flytta på sig för morgondoppet. Ingen simning idag heller, bara lite nerblötning.

Tankarna virvlar runt där uppe i hjärnan. Finns de? Tankarna alltså! Nej men om jag skriver ner dem här på paddan så kanske de finns, i alla fall som ettor och nollor.

Idag handlar mina tankar om sopor och dylikt. Vad gör vi med våra sopor när vi kommer längre från vårt bekväma samhälle där vi tar för givet att det bara är att slänga i en tunna med viss sopsortering?Här i Åsa kan vi tex lämna hela sopkassen hos våra vänner. Det känns dock....

Så har vi vattnet. Vi har två kranar; en för havsvatten och en annan för sötvatten. Havsvattnet finns i överflöd,  mikroplaster och allt annat som inte syns inräknade. Sötvattnet fyller vi på via slang eller dunkar som vi bär från närmaste tillgänglig kran. Vi tar förstås givet att det finns en kran någonstans med rent drickbart vatten! Hur många människor är det inte som aldrig har tillgång till rent vatten! Typ de som lever i flyktingläger eller i slummen i de stora Megastäderna. 

Under däck har vi tankar som töms lite då och då, helt automatiskt. Toatanken måste vi tömma genom att trycka på en knapp. Det låter alldeles förskräckligt! Man får ju förstås inte tömma var som helst. Eller i smyg! Hur gör man detta rent moraliskt och etiskt? Och praktiskt? När vi är ute till sjöss är det inget problem men om vi ligger länge på samma ställe utan tillgång till allmän toalett?

 Så har vi gråvattnet i en annan tank som behöver göras ren lite då och då, med tandborste och spolning. Allt detta får mig att beundra mänskligheten som anpassar sig till alla svåra förhållanden. Inget rent vatten, inga bekväma toaletter. 🙀

Tankarna snurrar bort sig genom avbrott för att hålla i vattenslangen och ta bort den ur påfyllningshålet när Peter hojtar under däck, så det inte rinner över, vilket det ändå gör. Bäst att genast avsluta detta!

I alla fall flyttar vi på oss i morgon bitti upp och runt Skagen och ut på Nordsjön. Kanske gör vi stopp i Hanstholms hamn. Allt beroende på våra kära vindar.

Hurra för tekniska säkerhetsprylar

Visserligen måste man nästan vara professor i ämnet för att kunna förstå manualer och trycka på rätt knappar. Samt ha en massa tålamod och envishet. Skönt att kaptenen besitter dessa egenskaper! Inför Nordsjön är det skönt att ha ett litet hum om hur allt fungerar.

Igår skulle vi testa armband som man ska ha på sig när den ena sover i babordsTossan och man själv tänker ramla överbord, vilket inte är att rekommendera. Det hela fungerar så att man har en app (vad annars?) som larmar om avståndet blir för stort. Då ska det komma upp siffror i appen som talar om exakt position för ”i-ramlandet” och då är det bara att svänga runt, kasta ut en lina och hissa upp!

Det enda som hände när Peter gick iväg på bryggan var att den började vrålpipa....punkt. Vi inser att vi helt enkelt inte ska ramla i vattnet. Särskilt inte Peter.  (Inga förklaringar behövs varför)

Nästa tekniska pryl: liten gul larm-apparat som ska ligga ner, man ska veva ut en liten antenn, trycka på en röd knapp i två sekunder, invänta bekräftelse, trycka på annan knapp....tja...nåt i den stilen.

Jag vill bara avsluta med att det är så mycket tekniskt och elektriskt som inte uppför sig helt exemplariskt. Tex att dra ut en kontakt från paddan som Peter haft inne för att testa väderfaxen. Paddan har ett vattentätt fodral vilket i och för sig är helt nödvändigt uppe på däck när regn och vågor skvätter men som försvårar för just (i detta fall) alla kontakter. Pust och suck! Och jag kan inte tillföra ett skvatt, bara smeka honom på kinden så han inte får ett nervöst sammanbrott! 

Härligt badvatten men...

Bara så snopet; fullt med maneter, röda brännmaneter. Inte bara en utan riktigt många. Antagligen kommer de farandes med  vinden och vågorna. De lägger sig bekvämt till rätta runt båtarna, särskilt vid vår badstege, och väntar säkert tålmodigt på att någon människa ska vara ouppmärksam och plumsa ner i vattnet! Lika tålmodigt som vi väntar på rätt vindar.

Nästa ”ben” är tänkt att vara en jättehamn i Danmark, Hanstholm Havne där vi också kommer få vänta på dessa evinnerliga rätta väderfönster. Peter har ju flera gånger berättat att segling består av mycken väntan men jag hade nog inte riktigt tagit in vidden av det hela.
I alla fall så går tiden utan besvär med diverse besök och jag tar också vingliga promenader både åt norr och söder. Det låter så banalt detta med sjöben men tyvärr stämmer det helt. Vingel vingel på land och sedan blir det lugnare ombord. Hur ska balanssinnet klara det under långa tider?

”Dakinipower” fast också lite om seglingen till Åsa

Så heter en bok jag just nu läser, långsamt och sällan ty under segling kan jag inte läsa, inte heller skriva. Då hälsar lite sjösjuka på som annars håller sig helt borta, så otroligt skönt.

Boken jag nämner handlar om tolv kvinnor, tre från Tibet och nio från väst. Om varje kvinnas väg till att bli buddistisk nunna och lärare. Jag blir otroligt inspirerad. Tex satt en kvinna från USA i en grotta i Himalaya i tolv år!!! Snacka om strapatser och om att möta sig själv!

En annan kvinna berättar om en händelse där en ”farlig” hund sliter sig och alla närvarande blir till stenstoder av rädsla. Men en person reser sig och springer mot hunden. Hunden tvärstannar och springer åt andra håller med svansen mellan benen. Och nu kommer jag till min avsikt med denna inledning: att möta sina rädslor. Att inte springa ifrån dem.Att det är lika ok att vara rädd som att vara glad etc. Oj vad jag trasslar in mig i knepiga begrepp som skulle behöva många ord att beskriva. Fast i mina tankar ser jag det hela glasklart:

Förmånen att få tillbringa timme efter timme i ”ickegörande”. Mindfulness! Jag kommer helt säkert återkomma till detta. Nu till Åsa.

Seglingen var helt otroligt härlig med sol och värme. Till och med natten kändes mild. Drygt ett dygn tog den. Bra vindar från ”rätt” håll och inte alls mycket annan båttrafik. Vi hade turen att komma fram tidig förmiddag innan blåsten friskade i och på bryggan stod tre starka och trygga män och tog emot linorna. Mitt på dagen blåste det helt andra bullar. Då hade det varit knepigt minst sagt att lägga till.

Ett bad blev det bland farliga men mycket vackra brännmaneter. Fast nu överdrev jag. 🙃

Hej då Lomma

08:10 startade vi från Lomma. Skönt att komma bort från staden och alla människor som sitter med glasstrutar och tittar. Jag är inte direkt förtjust i det.

Havet är blankt och himlen är blå. Ingen vind alltså. Vi kan gå för motor ett bra tag i visshet om att solen gör sitt arbete med laddning. Lite pirrigt men ändå helt lugnt.

Ändrade planer

Ja, som tur är har vi tagit våra förnuft tillfånga och inser att det kommer säkert vara kallt sommarväder uppe i Skottland och Irland! Vi vill inte ha mer kyla och inte heller för tuff segling. Men nu närmast är det Åsa, lite söder om Göteborg, som gäller och därifrån tar vi avstamp till Nordsjön. Många alternativ finns men jag föredrar att bara ta ett steg i taget. 

Det ska vara bra vindar norrut och vi tänker segla i väg på torsdag mitt på dagen. Om vindarna inte har andra planer.Vi ligger precis nedanför Lommas Glassfabrik som är mycket mycket populär med sin hemmagjorda glass. Kan det bli bättre? I söndags, när vi hade massor med besök av familjen, ringlade kön lång. Peter och jag väntar dock med glassätandet till i morgon.

Solen skiner och molnen fnattar förbi med hjälp av den nyckfulla vinden. En lång strand i Lommabukten ligger just runt hörnet. Tja! Vi har sköna dagar här och jag lyckas låta bli att tänka på Nordsjön. Men oj vad jag ljuger!!!

Bäst att avsluta nu och återkomma i morgon!

Tyvärr kom inte alla inblandade med på samma bild men man ser glasskön i all sin prakt.

Äntligen framme

Ja, efter mycket blandad segling kom vi fram kl fyra i morse och i säng kl fem, tufft eftersom det bara blev pluttsömn första natten. Vindarna var mest frånvarande och vi fick gå mycket för motor men ändå se till att spara på batterierna så vi hade till infarten i hamnen här i Lomma. Det är inte roligt att angöra hamn på natten även om det denna gången var lite ljust. Det är jag som måste styra medan Peter fixar med fendrar och rep. Det är helt enkelt jätteläskigt. Mitt mörkerseende är mycket dåligt också plus svårigheterna med att manövrera en sådan stor bjässe (ursäkta mig för detta ord Tossan)

Här är smockat med båtar, tätt tätt tätt.

Nu ska vi ta  dingen till klubbhuset för dusch. Vi blir här flera dagar för solskensladdning plus förliga vindar. I eftermiddag ska vi umgås med barn och barnbarn men jag får tid sedan att skriva. Mest tid har jag under själva seglatserna då tankarna skriver så bra så bra...🤓

Detta är några timmar innan vi seglade under bron. Vi gick för motor, två knop!

Nästa delmål: Lomma

 Vi tänker oss att starta i morgon tidig förmiddag och hoppas på att vindarna står oss bi. I Lomma ska vi träffa två barn och fyra barnbarn. Det blir underbart!

Dagen har varit lugn. Dvs Peter har fnattat runt och fixat både det ena och det andra. Jag har skött mina åligganden med att torka bort vatten från skrymslen och vrår. Plus lagat mat och diskat. Levt lite lyxliv med att bada från fiskekajen. Där badar människor i alla åldrar alla tiden på dagen, dock med viss paus under lunchtiden. 

Arbeten pågår från arla morgonstund med traktor och grävskopa som kör fram och tillbaka på den långa ”pirenbron”. Man bygger en sorts massiv cementbyggnad??? Idag vid mitt bad passade jag på att fråga vad detta monster skulle bli. En bastu!!! Fascinerande men det blir säkert bra när det är klart.

Vi har också gjort vår sociala debut genom att sitta i nyss inkommen båts sittbrunn och samtala om livet som seglare. Med ett glas vin precis som det ska vara enligt alla segelböcker.

Medan Peter gick och handlade några km bort tog jag en långsam promenad utefter stranden där doften av tång var synnerligen närvarande.  

Jag kan förstå att folk hellre badar från fiskebryggorna.

Återkommer när vi ankommit Lomma vilket kanske sker söndag eller måndag.

Det verkar som att det är synnerligen knepigt och omöjligt att skicka kommentarer så det är bara att glömma.

Å nu lite reklam

Av vad jag har förstått så ska bloggar ha det. Alltså:

Kokosolja!

Bra till matlagning men också till huden när man är ute på havet och har ont om plats för många burkar i kajutan. Sol vind och vatten torkar ut huden rejält. Förutom när man sitter och väntar på regn, som nu:

Man tar sin burk med den hårda (Eftersom temperaturen 

är under 26 grader) kokosoljan och en kniv (nu kom regnet smattrandes mot däck) för att vara mer hygienisk. Låt den smälta i händerna och smörj. Huden säger slurp och blir så mjuk, glad och tacksam. Slut på reklamen.

Snoffsig bild på Tossan fattas ju!

Här kommer den:

Vi kommer stanna här på Bornholm  i flera dagar i väntan på rätt vind samt att Peter har många saker att laga och rätta till. Det stämmer det som alla skriver om i sina seglarböcker: saker går sönder! Ofta! Nästan jämt! Havets och vindens krafter!

Observera att klocktiden för mina upplägg stämmer inte alls men jag vet inte hur jag ska fixa det. En annan gång kanske.

Simrishamn?

Nej, det bidde inte så. Det bidde Bornholm!

Lång segling på 63 timmar nonstop i kallt mycket blåsigt väder som nästan tog knäcken på oss. Sommarvädret visade oss sin allra tråkigaste sida, minst sagt. Bra! Bra för att verkligen få testa Tossan och oss själva, särskilt mig som har haft en otroligt naiv tro på seglandets underbara och ljuvliga konst. Trots alla seglarböcker jag slukat. Mera ett hårt arbete ombytt av ”ingenting”. Dvs tillbringa timme efter timme med att vara vara och låta tiden passera. En i och för sig intressant upplevelse. Jag bråkar ibland med mig själv just om detta att alltid vilja vara aktiv, att alltid göra något. Då är det ”spännande” att bara ha vatten och himmel att titta på. Men det händer plötsligt så mycket oväntat. En underbart skön regnbåge till exempel från horisont till horisont

Kyla och blåst! Jaha,  vad annars? Man kommer ju ingen vart om det är stiltje.

Nåja, sent omsider bestämde vi att gå till Simrishamn. Vinden blåste hela tiden åt fel håll och vi fick kryssa massor. Men katamaraner har svårt för detta så varje gång vi skulle byta kurs fick vi snurra ett helt varv och tappade då nästan allt vi vunnit framåt. 

Sent på eftermiddagen på tredje dagen fick vi vända helt ty vinden och vågorna blev för farliga och det var då det bidde Bornholm. (Nu måste jag korta av det hela)

Lite bara om vårt beroende av internet för vädret. Windy tex för att se vart alla vindar bär hän. Det försvinner bara ute på havet! Såblev mörkt och den lilla hamnen vi hittade var svår att ta sig in i. Trots sjökort! Ruskigt att bli så rädd. Det får stå för mig!

Peter fixade så vi kunde ankra där i mörkret och i den relativt lilla blåsten. Usch så krångligt det var! Sen kom min rädsla för att dragga, dvs att ankaret släpper taget i vindbyarna etc etc. ja, att segla är inte särskilt enkelt!

Liten förklaring

Det är inte just bara blåsten som gör att vi ligger kvar här. En liten eller antagligen rätt stor sten är också bov i dramat. Den finns ligger nånstans efter bryggan så Peter fällde upp det roder som är närmast, bara för säkerhets skull. Att ha sönder ett roder är inte så piffigt! Om vattnet hade varit lite, ja bara lite varmare, kanske 18 grader istället för 14 hade det gått att simma mellan Tossa och brygga för att veta exakt var den är. Bra kunskap när Peter ska lotsa i väg henne bort från bryggan.

Tossan är ett stort vindfång så lite mindre blåst är ett önskemål när hon ska ”finjusteras” ut på havet genom det smala hamninloppet.

Så....jag ser att det ändå är vinden som är boven...

Igår kväll kom en normalstor (?!? Finns det något som är normalstort?) segelbåt och lade till vid den mycket djupare bryggan med hela nio vuxna personer ombord! Hur bär man sig åt för att samsas så många personer på ett litet (normal-litet!) utrymme, det undrar jag. Dessutom blir det marknad här till helgen. Då bara måste vi bara borta härifrån. Man håller på och ritar en massa vita linjer över nejderna. Aha, tänkte vi, man vill lära husbilsägarna lite disciplin när de parkerar. Fina jämna rader ska det vara men så var det alltså inte.

Ytterligare dagar vid bryggan

Sitter på en enkel bänk lite in på land där det blåser mindre än längst ute på piren där det blåser en kall morgonvind (eftersom det är morgon just nu, morgon mellan frukost och förmiddagsfika.

Seglatsen bjuder på många oväntade överraskningar.

Vi har nu varit igång en hel vecka fast förra onsdagen åkte vi för motor bara i en och en halv timme och sedan då drygt 24 timmar hit till norra Öland.

Och här har vli blivit kvar, kanske till på fredag. Kruxet är vindarna runt Skåne.

Ja, och det svenska sommarvädret visar sig från sin bästa sida. 🙀 Tolv grader på nätterna som ger en innetemperatur på 13 grader. Nu är den uppe i 15! Jag tycker inte om att frysa men inser att så här kommer det vara i många veckor ute på havet!!!

Åh, nu ser jag att ytterligare en båt lämnar! Och ytterligare en ger sig av med fyra barn och två vuxna, påklädda till max, förstås.

Vet man att man helt litar på segel och mast så är det ju inga problem med motvind och så. Tossan är ännu ett stort frågetecken gällande masterna (men det har jag ju redan skrivit tidigare)

Danande för karaktären! Men vad innebär det egentligen? Det får mig att tänka på alla miljoner med människor runt om i världen som lever under olika svåra förhållanden. Vad finns att tillägga för filosofiska tankar?

Inga!

Det är en fröjd för själen att vara i detta vackra, något karga landskap.

Här finns rena,  varma!!! toaletter och duschar, på rejält avstånd så jag får motion, litet fiskeri, affär på lagomt avstånd för Peter. Jag kan gå innanför strand i lä av tallskog.....

Vilket privilegium!

Nu är det snart fikadags och jag ska vingla tillbaka till Tossan. Det låter ju så himla banalt men balanssinnet kommer i olag även när vi ligger vid brygga. Tossan rör sig hela tiden.

Oväntat mycket blåst...

...för att komma runt södra Sverige. Vi blir kvar här ett ovisst antal dagar. Skönt att platsen är så otroligt fin. Till och med finns det en Ica affär på promenadavstånd...för Peter! Jag får stanna ombord och putsa och feja! Nej då, nu ljög jag men tre kilometer tur och retur är för långt att gå för mina knän. (Vill bara kommentera att klockan för upplägget inte stämmer)