Visserligen måste man nästan vara professor i ämnet för att kunna förstå manualer och trycka på rätt knappar. Samt ha en massa tålamod och envishet. Skönt att kaptenen besitter dessa egenskaper! Inför Nordsjön är det skönt att ha ett litet hum om hur allt fungerar.
Igår skulle vi testa armband som man ska ha på sig när den ena sover i babordsTossan och man själv tänker ramla överbord, vilket inte är att rekommendera. Det hela fungerar så att man har en app (vad annars?) som larmar om avståndet blir för stort. Då ska det komma upp siffror i appen som talar om exakt position för ”i-ramlandet” och då är det bara att svänga runt, kasta ut en lina och hissa upp!
Det enda som hände när Peter gick iväg på bryggan var att den började vrålpipa....punkt. Vi inser att vi helt enkelt inte ska ramla i vattnet. Särskilt inte Peter. (Inga förklaringar behövs varför)
Nästa tekniska pryl: liten gul larm-apparat som ska ligga ner, man ska veva ut en liten antenn, trycka på en röd knapp i två sekunder, invänta bekräftelse, trycka på annan knapp....tja...nåt i den stilen.
Jag vill bara avsluta med att det är så mycket tekniskt och elektriskt som inte uppför sig helt exemplariskt. Tex att dra ut en kontakt från paddan som Peter haft inne för att testa väderfaxen. Paddan har ett vattentätt fodral vilket i och för sig är helt nödvändigt uppe på däck när regn och vågor skvätter men som försvårar för just (i detta fall) alla kontakter. Pust och suck! Och jag kan inte tillföra ett skvatt, bara smeka honom på kinden så han inte får ett nervöst sammanbrott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar