Bara så snopet; fullt med maneter, röda brännmaneter. Inte bara en utan riktigt många. Antagligen kommer de farandes med vinden och vågorna. De lägger sig bekvämt till rätta runt båtarna, särskilt vid vår badstege, och väntar säkert tålmodigt på att någon människa ska vara ouppmärksam och plumsa ner i vattnet! Lika tålmodigt som vi väntar på rätt vindar.
Nästa ”ben” är tänkt att vara en jättehamn i Danmark, Hanstholm Havne där vi också kommer få vänta på dessa evinnerliga rätta väderfönster. Peter har ju flera gånger berättat att segling består av mycken väntan men jag hade nog inte riktigt tagit in vidden av det hela.
I alla fall så går tiden utan besvär med diverse besök och jag tar också vingliga promenader både åt norr och söder. Det låter så banalt detta med sjöben men tyvärr stämmer det helt. Vingel vingel på land och sedan blir det lugnare ombord. Hur ska balanssinnet klara det under långa tider?
I alla fall så går tiden utan besvär med diverse besök och jag tar också vingliga promenader både åt norr och söder. Det låter så banalt detta med sjöben men tyvärr stämmer det helt. Vingel vingel på land och sedan blir det lugnare ombord. Hur ska balanssinnet klara det under långa tider?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar