Simrishamn?

Nej, det bidde inte så. Det bidde Bornholm!

Lång segling på 63 timmar nonstop i kallt mycket blåsigt väder som nästan tog knäcken på oss. Sommarvädret visade oss sin allra tråkigaste sida, minst sagt. Bra! Bra för att verkligen få testa Tossan och oss själva, särskilt mig som har haft en otroligt naiv tro på seglandets underbara och ljuvliga konst. Trots alla seglarböcker jag slukat. Mera ett hårt arbete ombytt av ”ingenting”. Dvs tillbringa timme efter timme med att vara vara och låta tiden passera. En i och för sig intressant upplevelse. Jag bråkar ibland med mig själv just om detta att alltid vilja vara aktiv, att alltid göra något. Då är det ”spännande” att bara ha vatten och himmel att titta på. Men det händer plötsligt så mycket oväntat. En underbart skön regnbåge till exempel från horisont till horisont

Kyla och blåst! Jaha,  vad annars? Man kommer ju ingen vart om det är stiltje.

Nåja, sent omsider bestämde vi att gå till Simrishamn. Vinden blåste hela tiden åt fel håll och vi fick kryssa massor. Men katamaraner har svårt för detta så varje gång vi skulle byta kurs fick vi snurra ett helt varv och tappade då nästan allt vi vunnit framåt. 

Sent på eftermiddagen på tredje dagen fick vi vända helt ty vinden och vågorna blev för farliga och det var då det bidde Bornholm. (Nu måste jag korta av det hela)

Lite bara om vårt beroende av internet för vädret. Windy tex för att se vart alla vindar bär hän. Det försvinner bara ute på havet! Såblev mörkt och den lilla hamnen vi hittade var svår att ta sig in i. Trots sjökort! Ruskigt att bli så rädd. Det får stå för mig!

Peter fixade så vi kunde ankra där i mörkret och i den relativt lilla blåsten. Usch så krångligt det var! Sen kom min rädsla för att dragga, dvs att ankaret släpper taget i vindbyarna etc etc. ja, att segla är inte särskilt enkelt!