Så heter en bok jag just nu läser, långsamt och sällan ty under segling kan jag inte läsa, inte heller skriva. Då hälsar lite sjösjuka på som annars håller sig helt borta, så otroligt skönt.
Boken jag nämner handlar om tolv kvinnor, tre från Tibet och nio från väst. Om varje kvinnas väg till att bli buddistisk nunna och lärare. Jag blir otroligt inspirerad. Tex satt en kvinna från USA i en grotta i Himalaya i tolv år!!! Snacka om strapatser och om att möta sig själv!
En annan kvinna berättar om en händelse där en ”farlig” hund sliter sig och alla närvarande blir till stenstoder av rädsla. Men en person reser sig och springer mot hunden. Hunden tvärstannar och springer åt andra håller med svansen mellan benen. Och nu kommer jag till min avsikt med denna inledning: att möta sina rädslor. Att inte springa ifrån dem.Att det är lika ok att vara rädd som att vara glad etc. Oj vad jag trasslar in mig i knepiga begrepp som skulle behöva många ord att beskriva. Fast i mina tankar ser jag det hela glasklart:
Förmånen att få tillbringa timme efter timme i ”ickegörande”. Mindfulness! Jag kommer helt säkert återkomma till detta. Nu till Åsa.
Seglingen var helt otroligt härlig med sol och värme. Till och med natten kändes mild. Drygt ett dygn tog den. Bra vindar från ”rätt” håll och inte alls mycket annan båttrafik. Vi hade turen att komma fram tidig förmiddag innan blåsten friskade i och på bryggan stod tre starka och trygga män och tog emot linorna. Mitt på dagen blåste det helt andra bullar. Då hade det varit knepigt minst sagt att lägga till.
Ett bad blev det bland farliga men mycket vackra brännmaneter. Fast nu överdrev jag. 🙃
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar